Ett möte är alltid en början på ett avsked. Tack Per-Anders för att jag fick träffa dig.
När du passerat denna hemska öken, så hälsa regnet och blommorna från oss.
Några av vännerna i Cappella Nova: Kajsa, Ulrika, Gunnar, Monica, Jeanette, Margareta, Anna-Stina, Karin och Sanna
2020-07-09
För dig var musiken hjärtlig, levande, ärlig, inkluderande, full av möjligheter. Aldrig fyrkantig, begränsande eller avvisande.
Vi minns dig som din inställning till musiken. Även i allvarliga stunder fanns närheten till skrattet och glädjen. Vi uppskattar alla dina upptåg under våra repetitioner och turnéer, alla goda samtal och att ha fått musicera tillsammans med dig i Cappella Nova och andra sammanhang.
Vi hoppas att fler kan hitta musikens kraft och glädje och därför har vi också skänkt en slant till El Sistema.
Tack för alla fina minnen!
Så bestört jag är att du inte finns bland oss mer!
Många roliga minnen bär jag med mi9, du satte avtryck i det du gjorde.
På jorden ett avsked, i hjärtat för alltid!
Varmaste tankar och kramar till Stina och hela familjen!
Älskade Per-Anders, PA, Pappa, Farfar, Morfar och Foufou, nu får du vila.
Det gör ont att ta farväl av dig. Vi är dig evigt tacksamma för den tid vi har fått tillsammans. Du har kämpat hårt, och extra hårt de sista åren då cancern helt plötsligt blev ett faktum. Ett faktum och livet förändrades för alltid. Inte bara för dig utan även för oss alla runt dig.
Du var en nyfiken och extrovert person som alltid tyckte all ny kunskap och lärande var spännande och intressant.
Du utbildade dig som musikvetare, informatör, musikproducent och bokbindare med fördjupning inom bok och bibliotekshistoria. Dina Universitets och högskolepoäng har vi tappat räkning på.
Utöver dina yrkesval hade du alltid nya intressen som du tog dig an med största entusiasm. För att nämna några: biodling, fågelskådning och tillverkning av vackra instrument. Du var härlig och ville alltid dela med dig av kunskapen.
Du har tagit med oss runt i världen och världen hem till oss.
Du var en man med extra allt.
Den här jäkla cancer var det enda du inte var nyfiken på. Du grävde inte för att försöka förstå utan litade istället helt på sjukvårdens hjältar. Din positiva syn på livet gjorde det lättare för alla oss runt omkring. Det var inget klagande, och ömkande ville du absolut inte ha. Det var istället ständiga planer framåt. Läkarna blev snabbt dina nya vänner, för det har du alltid haft lätt för att skaffa dig. Under månader med operation och strålbehandling skingrade du dina tankar med biobesök på Kino i Lund och planering av vad som skulle bli vår långresa till Lofoten. För med dig så har allt varit möjligt.
Det känns därför så overkligt att detta händer. Du lämnar ett enormt tomrum hos oss alla. Älskade PA, pappa, eller Lundapatienten #1 som du numera kallas i akademien, du kommer alltid finnas kvar hos oss. Din vilja att leva var stark och din insats för forskningen har skapat nya möjligheter för framtida patienter med din diagnos.
Du hittade den finaste människan att dela ditt liv med, Stina. Ni har fått 8 fina barn och många älskade barnbarn. De framtida barnbarnen kommer inte träffa dig men de kommer definitivt få höra om dig. Du betydde så otroligt mycket för många. Sätter man saker i perspektiv känns det som att du faktiskt levt ett långt och fulländat liv även om 64 år blev din ålder. Du skaffade barn i 20 års åldern och förblev ung i sinnet livet ut. Du har alltid varit inkluderande. Många av dina barns vänner kände dig väl. I ditt sällskap har alla varit välkomna.
Den sista tiden var svår för dig. Vi satt alla samlade med dig, höll din hand och tröstade varandra. Du var där, valde musiken för denna dagen. Det känns overkligt men nu är vi här. Det fina i allt detta är att banden i vår familj aldrig har varit så starka som nu. Vi hjälper varandra så som du hade gjort om du hade funnits här. Men nu ska du få vila men du kommer så klart alltid dansa runt i våra tankar. Om det så är när vi badar i Särdal, spelar cello men barnen, promenerar i Paris eller lyssnar på Tom Waits.
"The beginning of it starts at the end"
Du fattas oss käre kusin. Vi minns din humor, din nyfikenhet, din slagfärdighet, ditt mod. Du var alltid beredd att gå vidare mot nya
utmaningar. För tidigt gick du för att vila från dina verk. Sov i ro
Det är förbannat att skitstövlar lever kvar och att sådana viktiga fina som du "drar". Jag är tacksam för att våra vägar korsades, både i min ungdom via musik i Halland och senare i livet via konsten. Japan gick inte av för hackor och boken som var din ide är jag otroligt tacksam för att den blev gjord. <3 <3 <3
Tak for et fantastisk venskab, stor hjælpsomhed og et altid fantastisk smittende humør gennem vores store fælles interesse bogbinderiet, som vi har haft stor glæde af.
Du vil være savnet.
Vores tanker går til Stina og familien.
Marianne og CarlErik Petersen i København