Hur kan en lampa se ut som en gädda Jo, det är faktiskt mycket enklare att föreställa sig det än vad man tror.
I söndags, den 21 mars, klockan 06.09 somnade min farmor Ethel in efter ett långt och rikt liv i 92 år, 8 månader och 14 dagar. Farmor föddes i Uddevalla den 7 juli 1928 som yngsta dotter till Ester och Gösta. Farmors syster Clary blev med detta storasyster och familjens äldsta syster Birgit blev storasyster för andra gången. Tre döttrar hos familjen Carlsson (ja, med C!) på Stenbackevägen i Uddevalla. Efter en barndom fylld av spännande äventyr träffade Ethel sin blivande make Karl-Gustav, kallad Kåge, från Munkedal, som skulle komma att bli en viktig del i att jag finns bland annat.
De träffades i februari 1945, strax innan krigsslutet. Farmor tyckte farfar var så stilig och snygg i sin uniform med rött kors på. Han gjorde militärtjänsten då och var sjukvårdare i det militära.
De gifte sig 1950 och fick 1951 en son vid namn Rolf. Elva år senare föddes en liten lillebror i Mölndal, vid namn Håkan. Det var Rolf som föreslog det namnet, vilket jag vet att min pappa är väldigt glad för.
När farfar blev erbjuden nytt jobb 1962 gick flytten till Halmstad.
Ja, Halmstad! Visst var det ett bra val Det kunde ha blivit Borås, men farmor Ethel åkte dit och kikade och, nja, vi går inte in mer på det.
Rolf gick tragiskt bort redan 1972, vilket naturligtvis var en väldigt stor sorg för farmor, farfar och min pappa. Men farmor var en kämpe och kom igen trots detta trauma.
Vi spolar fram tiden till 1998, när undertecknad föds. Ethel och Karl-Gustav blir farmor, respektive farfar för första gången. Och i november 2001 sker det för andra gången, när lillebror Andreas föds. Två barnbarn på ålderns höst, både farmor och farfar tog det på största allvar. Några månader senare i april somnar ett trött och varmt hjärta in och farfar lämnar oss 77 år gammal. Ett halvår senare går även mormor Märta bort.
Eftersom vi har förlorat både farfar, mormor och morfar alldeles för tidigt har farmor fått axla en stor roll och det har hon gjort med den äran.
Farmor, det har aldrig varit tråkigt att umgås med dig. Vi har haft så roligt i 23 år. Jag är så tacksam för allt du lärt mig, för alla köttbullar du har lagat, för alla Bolibompa-program du spelade in, för alla historier du har berättat och för att vi har fått ha dig i våra liv i så många år. När morbror Lars hastigt avled 2018 hade du nyligen fyllt 90 och pappa sa nu får du leva ett tag till. Farmor lovade det och jag kan bara konstatera att hon höll det löftet.
Farmor var också på något sätt länken mellan nutid och dåtid. Hon har träffat alla farbröder i fluga som för mig är svartvita figurer på foton från 1800-talet. Farmor kunde berätta vilka de var och vad de gjorde. Hon gjorde personerna levande. Nu är den sista från den generationen i farmors släkt borta. En era är slut. En lång livshistoria har fått ett värdigt slut. Och tänk, farmor överlevde corona och hann både vaccineras och prata om det i radio.
Farmor var också en konstnär och hennes tavlor kommer för alltid påminna oss om vilken färgstark och rolig person farmor var på många sätt.
Det finns såklart många minnen jag vill lyfta, men jag har valt ut ett som jag aldrig glömmer. 2008 firade vi farmors 80-årsdag med en resa till Mallorca. Jag och farmor delade rum och en morgon när vi vaknade upp sa farmor: Simon, den där lampan ser ut som en gädda jag fångade när jag var liten. Sedan dess försöker jag se en gädda i varje lampa jag ser. Det är väldigt roligt. Prova själva, det går!
Så länge vi pratar om farmor, så länge någon nämner Ethel och minns henne, finns hon kvar. Historierna och minnena lever vidare och livet går faktiskt vidare.
Farmor, jag älskar dig. Tack.
Visa mer
Visa mindre