Till mamma!

Min mamma var en person som fyllde rummet med värme. Hennes glada humör, den lite spralliga sidan och glimten i ögat gjorde det roligt att vara i hennes närhet.

Mamma var den sammanhållande länken i familjen – den som höll oss nära varandra och såg till att vi aldrig gled isär. Hos henne och pappa fanns en självklar gemenskap, en trygg punkt som vi alltid kunde återvända till.

Hon glömde sällan en namnsdag eller en födelsedag; varje liten dag som betydde något för någon av oss var viktig för henne. Och vid födelsedagar eller andra tillfällen var det ofta hon som stod i köket och bakade. Det var hennes sätt att visa hur mycket hon brydde sig.

Mamma bar på en stor omsorg om sin familj. Hon ställde alltid upp, inte minst när barnen var små, då hon fanns där som en trygg hjälpande hand. Vi visste alltid att hon fanns där för oss oavsett vad det gällde.

Men med den omsorgen följde också en oro. Hon brydde sig så mycket om oss att hon ibland bar våra bekymmer som sina egna. Hon ville så gärna att allt skulle gå bra för oss, att vi skulle må bra och vara trygga. Den oron var en del av hennes kärlek – ett tecken på hur mycket vi betydde för henne.

Det är så jag vill minnas henne: med värme, skratt och ett hjärta som rymde så mycket kärlek. Hennes närvaro lever kvar i oss, i allt hon gav och i alla de minnen vi bär med oss.

Älskar dig mamma! Karin

Sov i ro!